Vem betalar för någon journalistik?

Stina Dabrowski som för många år sedan gjorde flera bra reportage tycker om medieimperiet SR (fast det får jag avstå från att kalla det eftersom det gör mig utvecklingsstöd enligt en kommentar). Debattartikeln sammafattar utmärkt många av de problem det hela orsakar och pekar kanske också på en lösning: ”Vem ska betala den goda journalistiken?”. Titeln är lite kul eftersom annan journalistik inte är gratis och SVT:s konkurrenter bör veta att TV-reklam och tittare inte är något som kommer gratis.

Låt oss börja med att gå igenom det hela och peka ut allt jag tycker känns obehagligt eller felaktigt.

Dabrowski börjar med att oro sig för att nätet inte behandlats i regeringens proposition. Det låter som hon antingen hade önskat lagstiftning som begränsat fri konkurrens inom media eller alternativt att staten ska ge ännu större riktade bidrag till SVT. Tänk att det inte räcker med de pengar som de redan får. Hur mycket pengar krävs det för att få folk att konsumera något de inte vill ha?

Hon går vidare och pratar för s.k. djupare journalistik vilket givetvis är viktigt. Där tar hon undersökande reportage och SVT gör här några bra produktionen men motsatsen gäller också. Särskilt bestickande är hur mycket pengar som här går bort på en massa annat men så fort deras bidrag ska diskuteras lyfter de bara fram det bättre. Vidare säger det en hel del om hur SVT fungerar att de inte ger möjlighet till fördjupad information, kontextuell information, någon väg för läsaren där det är möjligt nå nyhetskälla o.s.v. Vi kan se det när de publicerar nyhetsnotiser om sina TV-inslag där goda möjligheter finns.

Därefter rackar hon ner på TV4 och TV8 för att de fått dra ner på "reportage-artade" inslag. Givetvis har de fått göra det. Vi har en enorm TV-aktör med en gigantisk budget som inte konkurrerar på lika villkor. Bara för några år sedan var alla andra kanaler i praktiken förbjudna tills Jan Hugo Stenbeck började sända TV3 över satellit. Det tvingade fram positiv förändring av Sverige och inte minst när det kom till media. TV1 och TV2, diverse politiker m.fl. var enormt oroade. Det ansågs farligt.

Att MTG föreslår att kommersiella aktörer ska få pengar till "public service-program" menar hon är befängt och deras program kallar hon "tingentangel". Givetvis är det befängt i en sund värld men när vi nu redan har en bunt TV- och radiokanaler som får sådana pengar verkar det inte lika orimligt. Om alla kanaler SVT hostat upp får gratis pengar bör det gälla alla andra också.

Därefter börjar Dabrowski återigen ora sig för internet och menar att SVT minsan står orubbade därför att deras intäkter är säkrade. SVT har faktiskt gått upp i tittare senaste åren men det har drivits fram av en massa nöjesprogram i helt meningslös konkurrens med hederliga TV-kanaler. Vidare påstår hon att ingen oro finns för att deras pengar ska gå bort och att de har starkt politiskt stöd. Tja det är precis som jag skrev tidigare att få bort sådana här entiteter är svårt. De skyddar sig själva genom det politiskt inflytande dominerande media skapar. Den här gången känns det dock som att de inte lika ohämmat som tidigare spelat på det. Jag har t.ex. inte hört något om att de den här gången skulle ha låtit en bunt SVT-journalister göra "reportage" med andra SVT-journalister om sin egen organisation och finansiering.

Värt att lyfta fram är också att (längre fram) Drabrowski inser att SVT är politiskt styrt: "Det vore rakare att erkänna att public service visst är styrt [...]".

Hur håller då argumenten för public service när SVT satsar mer på nöjesprogram? Ja det gör det håller inte och det ser Dabrowski och väcker frågan om de egentligen kanske skulle inrikta sig på "kvalificerad journalistik, kultur och svenskt drama som de kommersiella bolagen negligerar eller fortsätta göra breda program som lockar tittar till sina kanaler."

En inriktning på innehåll där man helt meningslöst satsar på program bara för att ta tittare från kommersiella kanaler är knappast något som kommer bevara det statliga medieimperiet och inte heller att man påstår sig vara gudabenådat bättre än hederliga TV-kanaler, nätpublicering eller allt förutom just SVT. Ska man ha något sådant här bör det ju rimligen inrikta sig på uteslutande väldigt seriöst material som inte täcks upp i övrigt eller där det i ett litet språkområde inte troligt går att få ett kommersiellt alternativ det vill säga:

1. Pedagogiska program. När jag var barn fanns en hel del sådant men efter att JHS började sända TV3 blev det allt mer nöjesprogram därför att det ansågs enormt farligt att medborgarna tittade på TV3.
2. Djupare reportage (och liknande) om seriösa ämnen där man inte konkurrerar.
3. Rimligen ska det inte inkludera något med reklam om man påstår sig vara reklamfri.
4. Varför visar SVT en massa sport? Kan inte kommersiella kanaler göra det lika bra?
5. Hur är det med barnprogrammen? Här kanske reklamfri TV är bra men ska man sitta och visa ytliga barnprogram stora delar av dagen? Varför inte hålla sig till pedgagoiska barnprogram och lämna det ytliga till kommersiella kanaler om dessa kan hitta någon som vill titta på det.
6. Att slå samman UR och SVT som Drabowski föreslår är strålande. Därefter kan man rensa ut enligt tidigare punkter och få något som i princip är UR + "UR-barn" + djupare nyhetsbevakning / reportage.
7. Oavsett tidigare är kostnaderna inom SVT gigantiskt stora och det speglar inte det man producerar. Ska medborgarna via tvångsavgifter behöva finansiera slöseri? Behövs verkligen mer pengar? Knappast.

Mot slutet tycker hon också att man ska diskutera en public service-tidning. Visst för övriga publicister på webben är det sannolikt bra just genom att man kan se på SVT att de saknar motivation att anpassa sig efter läsarna på nätet vilket hederliga tidningar gör. Däremot för kommersiella tidningar är det därefter slut och permanent.

Förutom också en statlig tidning kan man också tänka sig många andra kommunistiska idéer där staten på olika sätt styr nyheter och information. Det kan visa sig strålande t.ex. om något stort industriföretag går dåligt och man vill gynna dessa. Där finns säkert goda möjligheter att komma överens med Kina och byta sändning av deras lögner mot industrikontrakt.

Här kan man ta och avsluta med välgjord bevakning från BBC: Twitterers defy China's firewall. Fast mest är ju Twitter farligt och vi bör nog ha en public service "Twitter". Men det går ju inte eftersom folk väljer kvalitet och därför Twitter i original. Bättre kan därför vara att införa en tvångsavgift för alla som vill använda Twitter och för dom pengarna ha en bunt SVT-anställda som får sitta och göra godkända tweets. På så sätt har vi löst att en massa goda tweets produceras och vilka som ska betala för det.

Paradoxens mitt II

Det här tog lite längre tid än jag räknat med att slutföra: Paradoxens mitt. Orsaken var att jag drabbades av nedsatt integrativ komplexitet. Att dåligt humör försämrar möjligheterna man har att se lösningar på problem är välkänt för mig och personligen är skillnaden enorm. Jag tar därför och väntar lite med detta tills jag fått ett några till dagar av vila.

Nedsatt integrativ komplexitet och förhandlingar

Frågan kring förmåga till integrativ komplexitet och möjlighet att se lösningar är även i övrigt väldigt intressant. Nu finns också kopplingen mellan humör, aktivitet i hjärnan och integrativ komplexitet åtminstone utpekad om än kanske hela vägen "bevisad". I Opposing Influences of Affective State Valence on Visual Cortical Encoding (PDF). Taylor W. Schmitz (PDF) diskuteras detta (nyhet om detta på svenska: Visuell uppfattningsförmåga ökar med gott humör) iochförsig för visuell uppfattningsförmåga men jag tror det här till stora delar är samma funktioner i hjärnan.

I Changes in Integrative Complexity Prior to Surprise Attacks från 1988 pekar man också ut kopplingen till oförmåga att se olika perspektiv med oförmåga att flexibelt lösa problem har koppling till att konflikter uppstår. Jag tror därför att det inte är överdrivet att säga att i varje typ av förhandling där en konflikt riskeras att det är kritiskt att deltagarna är på gott humör. Annars har de inte samma förutsättningar för att se lösningar som för båda parter fungerar utmärkt.

I vissa platser och tider kan man misstänka att större problem än annars finns. Vad jag avser särskilt är när man har politiska ledare som lider av olika typer av allvarliga trauma som ej behandlats och där omgivningen kanske inte vågar peka ut problemet (om de överhuvudtaget tänkt på det) och de därför själva är omedvetna om problematiken. Det gällde tror jag Hitler. Jag kan heller inte låta bli att misstänka att det gäller de ungdomar som upplevde kulturrevolutionen oavsett vilken typ av roll de tog på sig eller vad de drabbades av och som i många fall senare fick ett stort politiskt inflytande i Kina.

Borg & Reinfeldt har Obamas cool

Reinfeldt har stora likheter med Obama. De är födda ungefär samtidigt: 1961 för Obama och 1965 för Reinfeldt. Obama är känd för sin cool att han inte stressar upp sig utan istället talar om för folk att ska lösaproblemet, gör en aktionlista på åtgärder, träffar viktiga personer och når oftast ett ganska bra resultat. Obama är även duktig på att tillrättvisa folk på ett sätt som påminner om skolan. För Obama fungerar det faktiskt bra och folk sitter tyst och lyssnar precis som om de var tillbaka i skolan. Ibland om någon säger något ber dom andra honom vara tyst: de vill lära.

Reinfeldt har Obama-cool. Han stressar inte upp sig utan tar det lugnt. Att vi haft Reinfeldt som statsminister har varit väldigt gynnsamt för Sverige. Tillsammans med Borg har de så här långt fört Sverige stabilt genom krisen med åtgärder som bygger framtidstro. Och ännu utan att någonsin ha tappat huvudet genom börja ta in enormt stora och väldigt dyra lån som snabbt kan bli hiskligt dyra. Reinfeldt och Borg går fungerar verkligen bra tillsammans och man känner att de kompletterar varandra.

En till värdefull färdighet Obama har och som man kan se hos Reinfeldt och Borg är förmågan att se vad det egentliga problemet är. Det är det här tror som ger Obama möjlighet att komma så väl överrens med andra aktörer. Han vet vad som konkret kommer göra dem glada.

Borg visar stolt att han ser klart

Förvånandsvärt många politiker kan inte se problem klart men det kan Borg som stolt visade upp detta i dagens DN.se, "Tidig start Borgs kur för skolan". Där pekar han på att det gäller att få ut värde av de pengar man redan kontinuerligt för in i skolan. För mig är det självklart att man ska lösa de problem som drar ner värdet innan man kastar mer pengar (om inte omedelbart hot kräver det).

Borg visar även senare i artikeln att han är på rätt väg i att komma till kärnan av kanske inte men lösningen. Han vill öka barnens prestation i skolan. En åtgärd han ser är att låta mindre barn gå fram i egen takt. Klarar skolan det är det givetvis utmärkt. Varför ska vissa barn behöva sitta av tiden i skolan för att sedan gå hem och lära sig något mer avancerat?

Vidare säger Borg: "Kunskaper och kompetens är Sveriges viktigaste konkurrensfaktorer". Jag delar den uppfattningen och Obama sa något liknande där man menade att det måste bli häftigt att vara intelligent.

Vetenskapligt underbyggd träning av hjärnan

En åtgärd man kan införa förutom det Borg funderar kring och som jag tror ensamt kan höja resultatet med 15% - 20% kostar väldigt lite. De senaste åren har det kommit ett väldigt stort antal studier som pekar ut att träning av hjärnan positivt påverkar dess prestationsförmåga. Svenska Cogmed är ett företag gjort många studier kring sin produkt: Genomförd forskning (CogMed). Deras produkt har jag inte testat och kan därför inte rekommendera den.

Mycket forskning har skett på ADHD men det finns andra resultat som pekar på att värdet är generellt. Träningen stimulerar tillväxt av nervceller i de delar av hjärnan som ska hantera förmåga att bibehålla koncentation. Samma område hanterar också arbetsminne vilket är en kritisk förmåga för matematik, förmåga att lära sig grammatik och egentligen allt i skolan. Att sätta av viss tid från annan undervisning som kan upplevas mindre viktig kan göra att effekten av hela undervisningen blir mycket större om den läggs på träning.

Positiv verkan av detta är större än man kan tro:

• Bättre resultat i skolan.
• Tidigare resultat gör att eleven går djupare tidigare vilket gör att man hinner med mer.
• Ett bättre tränat arbetsminne kvarstår efter skolan och ger en intelligentare mer produktiv medarbetare.
• för elever med ADHD som inte behandlas p.g.a. landstingsproblem, religiösa föreställningar, att de ej tolererar läkemedel eller andra orsaker ges möjlighet till träning av hjärnan även i skolan.
• Här kan man också se hur elever med milda problem kan få fördelar vilket kan gynna hela skolklimatet.
• Jag tror också men det är ganska dyligt underbyggt att det kan förebygga depressioner, oro och liknande problem. Det är i alla fall en vanlig beskrivning hos de många jag fått att pröva det där de som ätit antidepressiva gjorde precis som jag och kunde sluta efter 1 - 3 månader. Om det stämmer på fler kan det bli bra besparingar där också i läkemedel, sjukskrivningar (depressioner tenderar ju att återkomma när de kommit tidigt) och lidande.

Det här är en åtgärd som faktiskt har en viss vetenskaplig grund vilket gäller väldigt lite av andra åtgärder som prövats genom åren.

Ett urval av saker man kan läsa här mer än på CogMed är:

• Öka din intelligens med träning av arbetsminne. Start artikeln för vår artikelserie. Totalt har cirka 150 forskningsnyheter och artiklar publicerats.
• Den som vill komma igång enkelt genom att köpa prylar kan titta på det jag köpte: Tränar min Intelligens! Inköpta prylar och senast Jongleringsbollar (3 st 29 kr) fungerade bra.

Borg är ju så duktig redan att om jongleringsbollarna ger honom kanske inte något men han kan ju ge bort dem till någon medarbetare som vill låna ihjäl Sverige. Big Brain Academy är däremot kul och alla kan no bli bättre även om de startar på en hög nivå. Det har som en av flera saker för just det inbyggda ej dokumenterade expertnivåer där du t.ex. istället för att klicka olika stora ballonger med siffror gör det med ballonger som har bråk och dyligt på sig.

Att få läsa Borg i DN var en ren njutning. Det är så här man borde börja varje morgon.